Jag har bokstavssjukan!!

För 11 år sedan utbildade jag mig till datatekniker. Jag tog cerifieringen MCP. Lärde mig vad UPS och CPU är för något i datavärlden. För att inte tala om USB som varenda kotte vet vad det är numera.

Jag hajjade till varenda gång jag såg en reg-skylt på bilar som kunde associeras till någon datapryl. Numera är det "same same but different".

Varenda gång jag ser en bil med nummerskylt som CRP, LPK, ANA, FHB etc tänker jag på nåt helt annat som har med mitt nuvarande yrke att göra.

Bokstavsnörd... That's me!!!

Känner mig attraktiv del 2

Poetiskt beskrivet: 

Ångest, nervositet, vankelmod, beslutsångest,  ödmjukhet.... och ett litet uns självförtroende blandas i en mixer som om de vore blåbär, vinbär, hallon, björnbär och jordgubbar.... och en skvätt yoghurt... resultatet blir en len och underbar smoothie av ren eufori..... 

Och på klarspråk:

Första intervjun var på måndag förmiddag. Trevliga personer som intervjuade mig. Tog bara en halvtimma. När jag gick därifrån funderade jag på vad jag hade sagt och hur det skulle kunna uppfattas. Kunde jag sagt på något annat sätt som kanske hade varit bättre? Dom hade ju fler att intervjua så ... Jaja, vill dom inte ha mig så är det deras förlust och jag har en till intervju.... Och jag var ju faktiskt tillräckligt intressant för att få komma till intervju!!

4 timmar senare ringer telefonen ... Och jag har fått jobbet!!! Jag blir helt stum.... och sen jätteglad. En fast tjänst, som nyfärdig sjuksköterska!! Funderar och firar på kvällen. Dagen efter åker jag till chefen på mitt 75%-vikariat och säger som det är. Hon blir glad för min skull och säger att hon kan inte släppa mig förrän 1 okt och det är ju helt okej. Det är bara 10 dagar dit. 

Går till nya chefen och tackar ja till tjänsten. Jag får se hur mitt schema ser ut och vi planerar in lite dagar när jag ska gå bredvid. 

Åker hem skickar ett mail och tackar nej till andra intervjun....  


Vilket skrivsätt är bäst? Klarspråk eller poesi?? Kommentera gärna. 

Känner mig attraktiv

Första delen av mitt yrkesverksamma liv kantades av en drös med jobbansökningar och i 9 av 10 fall fick jag tillbaka ett standardbrev "Tack för din ansökan men tjänsten är tillsatt av annan sökande"... om jag ens fick något brev alls... 

Nu är förhållandet det omvända! Och i flera fall behöver jag inte ens skicka in en ansökan för att telefonen ska ringa om jobberbjudande. Några ansökningar har jag skickat senaste månaden som nu i 2 av 3 fall de senaste veckorna resulterat i anställningsintervju. Båda intervjuerna nästa vecka... 

Hur gör man nu då? Det var ju typ 12 år sedan sist som jag var på en jobbintervju... Klädkod? I ett fall lär jag väl inte ens behöva byta om från smurfdräkten, går direkt från jobb till intervju. 

Fortsättning följer...

Face your fears

Jag har en fiende på jobbet och hon heter KLARA!! Vi är inte överens om hur saker skall göras, nästan dagligen har vi våra kontroverser. Och när jag frågar andra kollegor om dom kan hjälpa mig så ser jag skräcken i deras ansikten också och dom vill / kan inte hjälpa mig. Det finns dock en manlig sjuksköterska som klarar av att hantera henne, men han jobbar inte varje dag. När han jobbar så brukar han komma till undsättning och medla mellan oss... SÅ illa är det... 

Och nu följer hon även med till mitt nya jobb i Uddevalla där vi blir tvungna att jobba ännu tätare tillsammans. Där finns ingen som kan medla. Hur ska detta gå?? Det är väl bara att ta tjuren vid hornen och inse att under kan ske, fiender kan bli vänner.... 

(KLARA är ett väldigt ologiskt datasystem för den som undrar. Jag har normalt väldigt sällan problem med dataprogram, men detta är inte användarvänligt ... alls... )

Ge mig ett hjärtstopp!!

Var på mitt gamla jobb på Högskolan härom veckan. En personal kommer till receptionen och frågar efter en så enkel sak som några kuvert... Tänk vad fort saker glöms bort... Var finns kuvert? Hur programmerar man passerkort? Vilket datasystem används till vilken uppgift? Vem arbetar med vad? Vem är administratör för sjuksköterskeprogrammet?

Ge mig ett hjärtstopp! Eller åtminstone en patient med lunginflammation som jag kan blanda antibiotika till. Där vet jag vad jag ska göra.

Hjelpepleier

På norska heter undersköterska "hjelpepleier". Häromdagen fick jag en otroligt söt liten hjälpsköterska på kanske 4 år, vi kan kalla henne för Mia. Hon var på avdelningen och hade krupit upp i sängen intill sin mormor som var min patient. Jag skulle sätta ett vätskedropp på hennes mormor. Mia hjälpte mig att ta ur koksaltsprutan ur förpackningen och när jag hade satt dit den i mormors nål och kollat att det gick lätt att spruta så fick Mia också spruta lite koksalt. Riktigt stolt var hon att hon hade hjälpt till att göra mormor lite friskare.

Jag har bloggat om det förut, Mia tillhör änglarna på jorden som finns till för att lära oss vad kärlek är... (Personer med downs syndrom...)

Positivism och filmtips

Okej dr Zandra, den här är till dig... ... Visst finns det bra läkare på MAVA också, inte bara rötägg som alla är irriterade på. En annan läkare också av nordiskt ursprung som pratar utmärkt svenska med en himla härlig brytning (isländska) är väldigt intressant att lyssna på under ronden.

Tex har jag fått lära mig att det finns en medfödd defekt som ofta förekommer hos mörkhyade kvinnor. Jag kommer inte ihåg vad det heter, men det är en förträngning av aorta som gör att det blir en fördröjning av pulsen mellan handleden och ljumsken. Alltså om man tar pulsen i ljumsken och handleden samtidigt så är dom i otakt.

Hur många är det som irriterar sig på kedjebrev? Jag gillar dom inte, "skicka ett recept på kladdkaka till den som står högst på listan...(osv) ... så får du inom tre veckor 48 nya kladdkakerecept" ... Hur många får man? Inte ett enda troligtvis. Men ett slags kedjebrev som faktiskt är positivt och som verkligen fortsätter är kunskap.

Två duktiga ssk har jag visat hur man ser vad glukonak är. Alltså glukosdropp med tillsatt natrium och kalium. GLUKOs NAtrium Kalium = GLUKONAK. Om dessa två i sin tur visar detta för vardera två andra och dessa fyra i sin tur ytterligare två var ... Så lär ut vad ni kan, även om det bara är en liten sak. För någon kan en liten sak vara en stor aha-upplevelse. (Eller hur Ida!?  Butterfly med säkerhetsknapp? Eller varför man skall "puffa" förfyllda NaCl-sprutor innan man tar av korken!!!)

Lite som i  filmen "Skicka vidare" (original: Pay it forward). Väl värd att se.

Klippt och klistrat från Wikipedia:

12-årige Trevor McKinney (Haley Joel Osment) bor i Las Vegas lite fattigare kvarter, med sin mamma Arlene (Helen Hunt). Arlene försöker vara en bra mamma samtidigt som hon har två jobb och sliter för att ge sin son ett bättre liv. Trevor och hans klass får en uppgift av sin SO-lärare, Eugene (Kevin Spacey); att tänka ut ett sätt att kunna förändra världen. Trevor är den som kommer på den bästa idén. En man som även har uppmärksammat Trevors idé letar och letar efter personen som kom på det och hälsar på människor som varit med och "skickat vidare". Han fortsätter sedan för att hitta personen som från början startade detta och får världens chock när han märker var och från vem det kommer ifrån.

Jag har inte sett den på flera år men den har gått på TV med jämna mellanrum, så vill ni se en må-bra-film  är den ett bra val.

Må gott och lev vidare genom din kunskap...