Känner mig attraktiv del 2

Poetiskt beskrivet: 

Ångest, nervositet, vankelmod, beslutsångest,  ödmjukhet.... och ett litet uns självförtroende blandas i en mixer som om de vore blåbär, vinbär, hallon, björnbär och jordgubbar.... och en skvätt yoghurt... resultatet blir en len och underbar smoothie av ren eufori..... 

Och på klarspråk:

Första intervjun var på måndag förmiddag. Trevliga personer som intervjuade mig. Tog bara en halvtimma. När jag gick därifrån funderade jag på vad jag hade sagt och hur det skulle kunna uppfattas. Kunde jag sagt på något annat sätt som kanske hade varit bättre? Dom hade ju fler att intervjua så ... Jaja, vill dom inte ha mig så är det deras förlust och jag har en till intervju.... Och jag var ju faktiskt tillräckligt intressant för att få komma till intervju!!

4 timmar senare ringer telefonen ... Och jag har fått jobbet!!! Jag blir helt stum.... och sen jätteglad. En fast tjänst, som nyfärdig sjuksköterska!! Funderar och firar på kvällen. Dagen efter åker jag till chefen på mitt 75%-vikariat och säger som det är. Hon blir glad för min skull och säger att hon kan inte släppa mig förrän 1 okt och det är ju helt okej. Det är bara 10 dagar dit. 

Går till nya chefen och tackar ja till tjänsten. Jag får se hur mitt schema ser ut och vi planerar in lite dagar när jag ska gå bredvid. 

Åker hem skickar ett mail och tackar nej till andra intervjun....  


Vilket skrivsätt är bäst? Klarspråk eller poesi?? Kommentera gärna.