Normalt sett gillar jag inte att bli kallad annat än just mitt namn, men inatt fick jag ett smeknamn som jag faktiskt känner mig hedrad att ha fått.
Igår när jag kom till jobbet fick jag rapport om att det en patient som var väldigt ledsen. Hennes anhöriga hade inte vart speciellt uppmuntrande utan tryckte ner henne med kommentarer som "Hur ska du kunna klara dig när du kommer hem?", "Hur ska du kunna gå hemma när du inte ens kan gå utanför rummet här?"
Det spelar väl ingen roll om hon inte kan gå i hela korridoren. 5 vändor fram och tillbaka i patientrummet duger precis lika bra.
När jag sedan gick runt och hälsade på patienterna inför natten satte jag mig vid hennes säng och sa att jag skulle berätta en liten historia för henne. Jag såg på henne allteftersom jag berättade hur hon lyste upp. Hon tackade mig och sa "det ska jag ta åt mig". Senare på natten när hon behövde hjälp till toa sa hon att hon tänkt mycket på det jag sa och hon kände sig mycket bättre och starkare att klara sig när hon kommer hem.
Så inatt när jag kom till jobbet och som vanligt gick runt och hälsade på patienterna hör jag från säng 12:3: "Där kommer ju Syster Groda"
Vad var det då jag sa??
Det var ett gäng grodor som skulle klättra upp för ett högt berg. Nedanför stod resten av grodfolket och ropade "Ni kommer aldrig att klara det" "Det går inte, det är för högt" "Det är för brant". Grodorna klättrade på men en efter en gav upp och ramlade ner.
Till slut var det bara en groda kvar som klättrade på och till slut nådde han toppen av berget!
