Jag har bokstavssjukan!!

För 11 år sedan utbildade jag mig till datatekniker. Jag tog cerifieringen MCP. Lärde mig vad UPS och CPU är för något i datavärlden. För att inte tala om USB som varenda kotte vet vad det är numera.

Jag hajjade till varenda gång jag såg en reg-skylt på bilar som kunde associeras till någon datapryl. Numera är det "same same but different".

Varenda gång jag ser en bil med nummerskylt som CRP, LPK, ANA, FHB etc tänker jag på nåt helt annat som har med mitt nuvarande yrke att göra.

Bokstavsnörd... That's me!!!

Känner mig attraktiv del 2

Poetiskt beskrivet: 

Ångest, nervositet, vankelmod, beslutsångest,  ödmjukhet.... och ett litet uns självförtroende blandas i en mixer som om de vore blåbär, vinbär, hallon, björnbär och jordgubbar.... och en skvätt yoghurt... resultatet blir en len och underbar smoothie av ren eufori..... 

Och på klarspråk:

Första intervjun var på måndag förmiddag. Trevliga personer som intervjuade mig. Tog bara en halvtimma. När jag gick därifrån funderade jag på vad jag hade sagt och hur det skulle kunna uppfattas. Kunde jag sagt på något annat sätt som kanske hade varit bättre? Dom hade ju fler att intervjua så ... Jaja, vill dom inte ha mig så är det deras förlust och jag har en till intervju.... Och jag var ju faktiskt tillräckligt intressant för att få komma till intervju!!

4 timmar senare ringer telefonen ... Och jag har fått jobbet!!! Jag blir helt stum.... och sen jätteglad. En fast tjänst, som nyfärdig sjuksköterska!! Funderar och firar på kvällen. Dagen efter åker jag till chefen på mitt 75%-vikariat och säger som det är. Hon blir glad för min skull och säger att hon kan inte släppa mig förrän 1 okt och det är ju helt okej. Det är bara 10 dagar dit. 

Går till nya chefen och tackar ja till tjänsten. Jag får se hur mitt schema ser ut och vi planerar in lite dagar när jag ska gå bredvid. 

Åker hem skickar ett mail och tackar nej till andra intervjun....  


Vilket skrivsätt är bäst? Klarspråk eller poesi?? Kommentera gärna. 

Känner mig attraktiv

Första delen av mitt yrkesverksamma liv kantades av en drös med jobbansökningar och i 9 av 10 fall fick jag tillbaka ett standardbrev "Tack för din ansökan men tjänsten är tillsatt av annan sökande"... om jag ens fick något brev alls... 

Nu är förhållandet det omvända! Och i flera fall behöver jag inte ens skicka in en ansökan för att telefonen ska ringa om jobberbjudande. Några ansökningar har jag skickat senaste månaden som nu i 2 av 3 fall de senaste veckorna resulterat i anställningsintervju. Båda intervjuerna nästa vecka... 

Hur gör man nu då? Det var ju typ 12 år sedan sist som jag var på en jobbintervju... Klädkod? I ett fall lär jag väl inte ens behöva byta om från smurfdräkten, går direkt från jobb till intervju. 

Fortsättning följer...

Face your fears

Jag har en fiende på jobbet och hon heter KLARA!! Vi är inte överens om hur saker skall göras, nästan dagligen har vi våra kontroverser. Och när jag frågar andra kollegor om dom kan hjälpa mig så ser jag skräcken i deras ansikten också och dom vill / kan inte hjälpa mig. Det finns dock en manlig sjuksköterska som klarar av att hantera henne, men han jobbar inte varje dag. När han jobbar så brukar han komma till undsättning och medla mellan oss... SÅ illa är det... 

Och nu följer hon även med till mitt nya jobb i Uddevalla där vi blir tvungna att jobba ännu tätare tillsammans. Där finns ingen som kan medla. Hur ska detta gå?? Det är väl bara att ta tjuren vid hornen och inse att under kan ske, fiender kan bli vänner.... 

(KLARA är ett väldigt ologiskt datasystem för den som undrar. Jag har normalt väldigt sällan problem med dataprogram, men detta är inte användarvänligt ... alls... )