Ge mig ett hjärtstopp!!

Var på mitt gamla jobb på Högskolan härom veckan. En personal kommer till receptionen och frågar efter en så enkel sak som några kuvert... Tänk vad fort saker glöms bort... Var finns kuvert? Hur programmerar man passerkort? Vilket datasystem används till vilken uppgift? Vem arbetar med vad? Vem är administratör för sjuksköterskeprogrammet?

Ge mig ett hjärtstopp! Eller åtminstone en patient med lunginflammation som jag kan blanda antibiotika till. Där vet jag vad jag ska göra.

Hjelpepleier

På norska heter undersköterska "hjelpepleier". Häromdagen fick jag en otroligt söt liten hjälpsköterska på kanske 4 år, vi kan kalla henne för Mia. Hon var på avdelningen och hade krupit upp i sängen intill sin mormor som var min patient. Jag skulle sätta ett vätskedropp på hennes mormor. Mia hjälpte mig att ta ur koksaltsprutan ur förpackningen och när jag hade satt dit den i mormors nål och kollat att det gick lätt att spruta så fick Mia också spruta lite koksalt. Riktigt stolt var hon att hon hade hjälpt till att göra mormor lite friskare.

Jag har bloggat om det förut, Mia tillhör änglarna på jorden som finns till för att lära oss vad kärlek är... (Personer med downs syndrom...)

Positivism och filmtips

Okej dr Zandra, den här är till dig... ... Visst finns det bra läkare på MAVA också, inte bara rötägg som alla är irriterade på. En annan läkare också av nordiskt ursprung som pratar utmärkt svenska med en himla härlig brytning (isländska) är väldigt intressant att lyssna på under ronden.

Tex har jag fått lära mig att det finns en medfödd defekt som ofta förekommer hos mörkhyade kvinnor. Jag kommer inte ihåg vad det heter, men det är en förträngning av aorta som gör att det blir en fördröjning av pulsen mellan handleden och ljumsken. Alltså om man tar pulsen i ljumsken och handleden samtidigt så är dom i otakt.

Hur många är det som irriterar sig på kedjebrev? Jag gillar dom inte, "skicka ett recept på kladdkaka till den som står högst på listan...(osv) ... så får du inom tre veckor 48 nya kladdkakerecept" ... Hur många får man? Inte ett enda troligtvis. Men ett slags kedjebrev som faktiskt är positivt och som verkligen fortsätter är kunskap.

Två duktiga ssk har jag visat hur man ser vad glukonak är. Alltså glukosdropp med tillsatt natrium och kalium. GLUKOs NAtrium Kalium = GLUKONAK. Om dessa två i sin tur visar detta för vardera två andra och dessa fyra i sin tur ytterligare två var ... Så lär ut vad ni kan, även om det bara är en liten sak. För någon kan en liten sak vara en stor aha-upplevelse. (Eller hur Ida!?  Butterfly med säkerhetsknapp? Eller varför man skall "puffa" förfyllda NaCl-sprutor innan man tar av korken!!!)

Lite som i  filmen "Skicka vidare" (original: Pay it forward). Väl värd att se.

Klippt och klistrat från Wikipedia:

12-årige Trevor McKinney (Haley Joel Osment) bor i Las Vegas lite fattigare kvarter, med sin mamma Arlene (Helen Hunt). Arlene försöker vara en bra mamma samtidigt som hon har två jobb och sliter för att ge sin son ett bättre liv. Trevor och hans klass får en uppgift av sin SO-lärare, Eugene (Kevin Spacey); att tänka ut ett sätt att kunna förändra världen. Trevor är den som kommer på den bästa idén. En man som även har uppmärksammat Trevors idé letar och letar efter personen som kom på det och hälsar på människor som varit med och "skickat vidare". Han fortsätter sedan för att hitta personen som från början startade detta och får världens chock när han märker var och från vem det kommer ifrån.

Jag har inte sett den på flera år men den har gått på TV med jämna mellanrum, så vill ni se en må-bra-film  är den ett bra val.

Må gott och lev vidare genom din kunskap...

Vårdens Kinder-ägg... flera yrken i ett

Vad har jag för yrke? Vad innebär mitt yrke? Jag vet vad det står på legitimationsbeviset från Socialstyrelsen. Men vad innebär mitt yrke i praktiken? Ibland känner jag mig som en sekreterare med all dokumentation, ringa hit och dit med kommuner och samordna med hemtjänst och hemsjukvård.

Vad är jag mer? Jo, jag är även tolk när läkaren pratar grötig Danska så patienterna inte förstår ett smack vad han säger.

Och när läkaren beter sig som en åklagare måste jag vara försvarsadvokaten. Var kom det ifrån? Jag som var den tystaste i klassen i grundskolan och fått lära mig sen jag var liten att läkare är auktoriteter som man inte säger emot. 

Var det verkligen jag som blev så arg så det rök ur öronen på mig när läkaren vägrade skriva på ett papper som en anhörig hade rätt till enligt svensk lag.... Var kom den förmågan ifrån?

Eller när det sista jag sa till läkaren på kvällen att skriva fram läkemedlen till patienterna så det går att signera morgonmedicinerna nästa dag. Otur för läkaren att det även var jag som jobbade på morgonen så jag visste att det hade blivit tillsagt att han skulle göra det. 

Vad är det som gör att jag älskar mitt jobb trots allt strul runtomkring?

Härliga arbetskamrater både usk och ssk, skratten i fikarummet, practical jokes och naturligtvis feedback från patienter och anhöriga som är så tacksamma för det vi gör och glada för den goda omvårdnaden de får.

I skrivande stund är det 45 min kvar tills jag tar på mig den blåa smurfdräkten för att jobba kvällspass... Får se vad denna kvällen ger, jag vet aldrig vad som väntar mig, det är nytt varje dag....

Bring it on.... =)

Bemötandets ytterligheter

I utbildningen till sjuksköterska ingår mycket diskussioner om bemötande av patienter och anhöriga. Undrar om detta inte gäller alla vårdkategorier?

Jag har arbetat som usk på MAVA i ca 1½ år innan jag blev färdig ssk. En av medicinläkarna som jag har sett där under denna tid när jag som usk har hjälpt till med olika patienter som blivit akut sjuka, jobbade häromkvällen när jag ringde och behövde hjälp med en av mina patienter. Han kommer in på avdelningen och frågar efter mig. När kollegan pekar på mig kommer han fram och tar i hand och presenterar sig. Har jag verkligen varit osynlig i 1½ år?? Är jag plötsligt en person för att jag har bytt titel på min namnskylt??

Om vi nu backar tillbaka till min tid som usk så var det en natt jag jobbade och en kirurgläkare kallades in till obsen för att undersöka en patient. Läkaren kommer in och presenterar sig för mig först (alltså som usk), för jag var närmast från det håll han kom från. Han tog i hand, mycket artigt och trevligt.

Vad har han gått för kurs som inte den andre läkaren har gjort?... Svaret fick jag redan i vintras strax efter kirurgläkaren hade lämnat avdelningen. Den ssk som jag jobbade med berättade att han även är utbildad ssk innan han blev läkare.

Det förklarar saken!!!

Eller är det så att en del har det bara i sig och en del har det inte oavsett kurser och utbildningar??

Ego-boost!

Som nyfärdig ssk behöver man lite uppmuntran och positiva händelser för att känna att "jag kan"! Sådana händelser är tex när en erfaren ssk kommer och frågar om jag kan sätta en PVK för både hon och en annan äldre ssk har försökt.

Presenterar mig för patienten och småpratar lite medan jag dukar upp vad det är jag ska ha. Allt för att slå bort tanken på att det är två duktiga sjuksköterskor som redan har stuckit henne flera gånger och misslyckats. Tycker mig kunna se ett litet kärl. Stasar upp, spritar och säger till patienten att nu sticker jag henne.... Och nålen glider in och jag får blodindikation direkt. Tar bort mandrängen och konstaterar att det är ordentligt backflöde!! High Five!

Eller när jag vid ett par tillfällen har upptäckt att läkaren inte har kollat röntgen- och ultraljudssvar på mycket allvarlig och ganska allvarligt tillstånd. En tackade mig för att jag hade sett det och erkände att han hade glömt av den patienten.

Ska jag behöva vara arbetsledare till läkarna också??

En vanlig helg på MAVA

Efter helgens pass känns det som att jag har jobbat dygnet runt. 

Kvällspass 13.30-22.00 direkt följt av  6.45-22.00 på nästa dag. Arbetsmässigt kan det inte bli mer jobbigt heller. Många sjuka och arbetsmässigt tunga patienter. Röntgensvar på kvällen som visar rupterat bukaortaaneurysm... (bara att stava det ordet är en utmaning)... Ringer jourläkare som slår på stora trumman och kallar in det grönklädda gänget. Mitt jobb blir att ta hand om anhöriga och patienten på bästa sätt. Alla är helt överens att ta chansen även om den är liten. Utan operation finns det bara en utväg. 

På förmiddagen efter har min kollega på den andra halvan av gula sidan flera dåliga patienter, jag frågar om hon behöver hjälp. Jag ser stressen i hennes ögon och hon undrar om jag kan sätta ett "ringer" på en patient. Såklart... Det är det minsta jag kan göra. Småpratar med patienten medan jag gör detta. Vi ler och pratar om ditten och datten och jag går sedan till en av mina patienter. Strax efter larmar det och jag hör min kollega skrika "HJÄRTSTOPP" från rummet där jag precis pratat med patienten. Alla rusar dit, fort ut med sängen och rullar iväg till akutrummet. Jag ringer larmnumret och telefonisten svarar innan det ens gått fram en signal tror jag... Förklarar vad det gäller och vilket rum läkarna skall gå till. 

Hjärtbrädan  läggs snabbt under patienten. Hjärtkompressioner påbörjas direkt av en annan kollega, hur fungerar "deffen" som är helt ny, stresspåslag... någon vet och kopplar ihop. Deffen börjar prata, alla tar ett steg från sängen. Hjärtkompressioner fortsätter.  Varför är inte sugen iordninggjord och kopplad för att användas direkt? Ännu mer stress.Patienten intuberas och börjar sugas.

En läkare ställer frågan "Är patienten nollad?" ... Nej... säger min kollega. En annan läkare går ut och kollar journalen, jo, nollad 45 min tidigare utan att min kollega fått veta av rondande läkare som gjort detta. Arbetet avbryts. 

Bägaren rinner över för min kollega, hennes första hjärtstopp. Jag känner mig lugn.... nu... men kommer säkert reagera precis likadant när det är min tur att få hjärtstopp på någon mina patienter. Nu kunde jag stå lite vid sidan om och hjälpa till. Jag lägger armen om min kollega, tar henne åt sidan och säger till henne att sätta sig ner och andas. Räcker fram en chokladkaka... Lite sött är inte fel efter ett sånt här otroligt stresspåslag.

En läkare berömmer hela arbetslaget för snabb insats trots utgången. 

Nu börjar nästa fas i arbetet, min kollega tar hand om anhöriga som var påväg till patienten på besökstiden och möts av detta beskedet. Akutvagnen skall återställas och plomberas. En genomgång av hur akutrummet fungerar för alla nya (unga) sommarvikarier.

Jag får så småningom åka hem... Det tar ett tag innan jag kan varva ner och John Blund kommer på besök... Jag är ledig 23 timmar innan jag ska göra nattpass. Beslutar mig för att om det är lugnt skall jag gå igenom allt igen med akutrummet. Uppdatering inför nästa gång det behöver användas borde göras oftare. Nästa gång kanske det är min patient. Rummet är helt nytt, det har inte varit akutrum så länge. Bara en sådan sak... att inte tänka på det gamla rummet som ett akutrum. 

Hur gick det för min patient då? På vägen till operationen var det en leende patient som såg positivt på livet och att detta skulle bli bra..... 

Himlen har fått en leende och lycklig ängel....