Som nyfärdig ssk behöver man lite uppmuntran och positiva händelser för att känna att "jag kan"! Sådana händelser är tex när en erfaren ssk kommer och frågar om jag kan sätta en PVK för både hon och en annan äldre ssk har försökt.
Presenterar mig för patienten och småpratar lite medan jag dukar upp vad det är jag ska ha. Allt för att slå bort tanken på att det är två duktiga sjuksköterskor som redan har stuckit henne flera gånger och misslyckats. Tycker mig kunna se ett litet kärl. Stasar upp, spritar och säger till patienten att nu sticker jag henne.... Och nålen glider in och jag får blodindikation direkt. Tar bort mandrängen och konstaterar att det är ordentligt backflöde!! High Five!
Eller när jag vid ett par tillfällen har upptäckt att läkaren inte har kollat röntgen- och ultraljudssvar på mycket allvarlig och ganska allvarligt tillstånd. En tackade mig för att jag hade sett det och erkände att han hade glömt av den patienten.
Ska jag behöva vara arbetsledare till läkarna också??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar