I utbildningen till sjuksköterska ingår mycket diskussioner om bemötande av patienter och anhöriga. Undrar om detta inte gäller alla vårdkategorier?
Jag har arbetat som usk på MAVA i ca 1½ år innan jag blev färdig ssk. En av medicinläkarna som jag har sett där under denna tid när jag som usk har hjälpt till med olika patienter som blivit akut sjuka, jobbade häromkvällen när jag ringde och behövde hjälp med en av mina patienter. Han kommer in på avdelningen och frågar efter mig. När kollegan pekar på mig kommer han fram och tar i hand och presenterar sig. Har jag verkligen varit osynlig i 1½ år?? Är jag plötsligt en person för att jag har bytt titel på min namnskylt??
Om vi nu backar tillbaka till min tid som usk så var det en natt jag jobbade och en kirurgläkare kallades in till obsen för att undersöka en patient. Läkaren kommer in och presenterar sig för mig först (alltså som usk), för jag var närmast från det håll han kom från. Han tog i hand, mycket artigt och trevligt.
Vad har han gått för kurs som inte den andre läkaren har gjort?... Svaret fick jag redan i vintras strax efter kirurgläkaren hade lämnat avdelningen. Den ssk som jag jobbade med berättade att han även är utbildad ssk innan han blev läkare.
Det förklarar saken!!!
Eller är det så att en del har det bara i sig och en del har det inte oavsett kurser och utbildningar??
Det är VÄLDIGT olika hur både överläkare, underläkare och läkarstudenter uppför sig - fast de överläkare vi har på vår avdelning är för det mesta mkt bra och personliga i sitt bemötande. Värre då med en del underläkare, fast det upplevs mer som en osäkerhet/blyghet än nåt annat. Men det kanske bara är på det lilla sjukhuset i Lidköping alla hälsar på alla och försöker visa respekt för varandra?
SvaraRadera