Att ta hand om patienter som är födda på 20-30-talet gör jag dagligen och det är ju vid den åldern de är nu som krämporna börjar slå till i livet.
Emellanåt kommer det in patienter som är hyfsat friska och förskonade från demens som är födda ännu tidigare än så. Jag tittar till en extra gång när personnumret börjar med en nolla. Det är ingen barnavdelning jag jobbar på och inser sedan att det är NITTONHUNDRA som fullständiga personnumret börja med och SEDAN en nolla.
Alltså.... nu snackar vi världshistoria!! Dessa personer har upplevt två världskrig och är till och med födda innan Titanic sjönk. Åh, vad jag skulle vilja ha mer tid med dessa personer, så mycket de har att berätta. När jag jobbade som undersköterska på ett äldreboende hade vi en dam som då var 103 år. Hon hade ständigt på radion och när jag kom in i rummet för att hjälpa henne med något diskuterade hon alltid aktuella händelser, som det var då, presidentvalet i USA tex. Hon levde verkligen i nuet och huvudet var det inget fel på även om kroppen svek henne. Jag har tyvärr inte hört det själv, men denna dam skall ha ett eget inslag i ett radioprogram där hon får kommentera aktuella händelser... och mycket kloka och rättframma kommenterar har hon om vad som händer i världen. Som sagt, huvudet har hon i behåll. Och som nattsköterska har man ibland lite mer tid att stanna till hos patienten som inte kan sova, sitta och prata en stund. Eller om det behöver sättas en ny nål på patienten som behöver ha intravenöst antibiotika så är det ett utmärkt tillfälle för lite småprat.
Det märks ganska snart om patienten är pratsam eller inte. Ofta räcker det med att ställa en enkel fråga var patienten kommer ifrån eller vad han/hon har jobbat med som ung för att få igång en berättelse som utspelade sig långt innan jag var född.
Det märks ganska snart om patienten är pratsam eller inte. Ofta räcker det med att ställa en enkel fråga var patienten kommer ifrån eller vad han/hon har jobbat med som ung för att få igång en berättelse som utspelade sig långt innan jag var född.
Nu i natt var en sådan natt...
Jag gav en sömntablett till en patient och hörde att hon hade en liten språkbrytning. Gissade först på tysk brytning, men efter en stund hördes det att det var mer åt det engelska hållet. Så en självklar inledande fråga var naturligtvis var hon kom ifrån. Och med endast denna enkla fråga som start fick jag en enastående berättelse som gick flera generationer tillbaka..
Den livshistoria som hon berättade började redan på 1800-talet när hennes morföräldrar åkte som missionärer till Sydafrika. Hennes mamma hade sedan fått jobb som barnflicka hos en fin familj...
- Du är väl för ung för att veta vad Onedinlinjen är för nåt...
Njaa... erkände att jag i alla fall var gammal nog att komma ihåg musiken i vinjetten och det stora vita skeppet...
Det livet levde hennes mamma som barnflicka till en rederifamilj. Genom detta träffades då hennes mamma och pappa.
När hon själv var gammal nog att träffa en blivande make bodde hon i dåvarande Rhodesia. Och när oroligheterna blev för mycket tyckte hon och hennes nordiska viking (som hon själv kallade honom) att det var dags att flytta till Sverige.....
Vilket livsöde... Detta skulle lätt kunna vara ett manus för en spännande historisk kostymfilm. Och om det skulle komma en sådan film med liknande story så kom ihåg att det var av mig ni hörde det först! ;-)
