Det är väldigt mycket reportage om dieter i media just nu. LCHF och GI för att nämna de populäraste. För några år sedan var det GI som var mest i ropet men nu har pendeln svängt om och LCHF är mycket i ropet. Debatten går ibland het i diverse program. Såg härom dagen en debatt mellan professor i medicinsk och fysiologisk kemi (Charlotte Erlandson-Albertsson) och en läkare (Andreas Eenfeldt) som var varandras motpoler, naturligtvis, för att få en debatt.
LCHF innebär alltså att man äter minimalt med kolhydrater och mer av fett och protein. Hjärnans bränsle är socker, alltså kolhydrater. Till viss del kan fett och protein omvandlas till kolhydrater för att försörja hjärnan, men inte fullt ut och till slut kommer hjärnan att få lida för detta genom förändrad struktur och symtom som liknar EP och Parkinson, enligt Charlotte.
Förespråkaren (Andreas) tog upp viktnedgång och positiva blodsockernivåer för diabetiker som positiv effekt. Men vad ger detta på längre sikt? Det är ändå ett relativt nytt fenomen som många har hängt på för att gå ner i vikt snabbt.
Jag är ingen dietfantast och skulle ha mycket svårt att avstå frukt och grönsaker. Det som kan vara positivt med LCHF på kortare sikt är att bryta sockerberoendet och regelbundna måltider. Men för att gå ner i vikt handlar det ändå om i slutändan att ha ett litet energiunderskott, alltså göra av med mer kalorier än vad som stoppas in.
Ät vanlig mat och ut och rör på dig så går du ner i vikt, det är min diet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar