Men vad gör man när en kollega bryter ihop av arbetsbelastningen? Det finns 26 patienter på avd GOA, som är en ganska vårdkrävande avdelning och arbetsmässigt är det tungt fysiskt. Få patienter klarar att gå upp själva och behöver därför hjälp med att byta blöjor, vändas i sängen, matas osv.
På natten är det två ssk och EN (!!) usk på dessa patienter. På morgonen mellan 04.30 -07.00 är det febril aktivitet när nyopererade patienter ska tas kontroller på, blodtryck, puls, pox och tempas (använder endast rektaltemp på avd, alla undrar varför) varje morgon i 3 dagar efter operation. Sedan ska såklart alla skall vara rena och torra i sängen och det är inte många som klarar toabesök själva när de precis har kommit till avdelningen. Ibland är de opererade och ibland får de vänta en dag eller två på operation och ligger alltså med obehandlad fraktur.
På dagen/kvällen ligger det även på ssk att hjälpa till med omvårdnadsarbetet på avdelningen eftersom det inte finns tillräckligt med undersköterskor för att sköta detta. Plus att ssk ska hinna med allt som är specifikt ssk-uppgifter som att dela medicin till patienterna och dokumentera dagens händelser. Inte undra på att personalen bryter ihop.Det blev en gruppkram mitt i korridoren och dagen efter när jag mötte undersköterskan igen mådde hon bättre.
Jovisst, jag har valt arbetet själv. Och nej, det var inte för att jag älskar att jobba obekväma arbetstider, och det var inte för den otroligt höga lönen jag valde mitt yrke. ... (förtydligar: Ironi!)
Nej, det var för att jag helt enkelt tycker om att hjälpa människor. Om jag kan bota någon mår jag jättebra. Mina arbetsuppgifter är omvårdnad, och inte botande och jag påstår inte att jag botar cancer men kanske jag kan bota någons ångest genom att ta mig tid att prata lite extra en stund med personen. Ibland är det mycket fin gräns mellan botande och omvårdnad.
Jag lindrar smärta och illamående genom varsam hantering, omvårdnad och medicinering innan och efter operation. Och jag tröstar genom att bekräfta det som den tillfälligt förvirrade patienten upplever efter operationen, men samtidigt förklara hur situationen är just nu.
Men hur gör man med kollegorna?? Jaa... själva botandet av sjukdomar som läkarna står för när det gäller patienter kan nog bara chefen stå för när det gäller personalen. Ge oss fler kollegor!!
Lindrandet hjälps vi alla åt med. Vi trixar med schema så alla ska bli så nöjda som möjligt och få en balans mellan arbetsliv och fritid. Och tröstar gör vi genom att peppa och uppmuntra det som vi gör bra... alltså tar hand om patienterna...
Han var klok den där Hippokrates... Och vi följer i hans spår i modern tid...
